Suck på mig själv, det har nästan gått en månad sen jag sist skrev. Jag glömmer nästan bort att jag ens har en blogg. Dessutom känns det knappt värt att skriva, för skrivandet i sig är inget roligt och bilder hinner jag knappt ta.

 

För tillfället är jag nere i skåne, för typ andra gången i mitt liv, då vi har lov nästa vecka och hälsar på Johannes familj & vänner. Självklart så är det ganska nervöst att träffa massor av viktiga personer i hans liv för första gången, men "rolighetskänslan" väger över mer. Självklart så är kameran med (&använd) så några bilder ska jag allt försöka komma ihåg att lägga upp. Om inte mitt minne sviker.

Efter 12 timmars efterlängtad sömn har jag idag både gymmat, fixat inför morgondagen då jag leder mötet i min kyrka, och bakat bröd. Vilket jag varit sugen på i någon vecka nu, men aldrig haft tiden till att göra. Testade en helt ny sort, vilket jag inte blev besviken på. Både smaken och doften är på topp!

Framför mig står det nu 10 otroligt vackra rosor, som jag igår fick från min underbara, nästan för bra för att vara sann, pojkvän. 

För 1 månad sen blev jag den lyckligaste flickvännen på denna jord! Sen dess så har en speciell lycka som jag aldrig känt förut ständigt varit i min kropp. Johannes, du är underbar!

Förra veckan var jag och min underbara klass uppe i Transtrand vid skolans fjällgård. Det var några mysiga dagar med fantastiska människor, och med ett lugn som inte finns i storstan.

 

Helt ärligt, det är nästan så att jag glömt bort att jag ens har en blogg. Jag har så fullt upp med massor av annat att jag knappt sitter vid datorn lägre. 

 

Imorgon åker jag upp till Transtand med min underbara klass till skolans egna fjällstuga. Det ska bli så grymt kul! Självklart så åker kameran med, och när jag kommer hem igen på torsdag så ska jag verkligen försöka komma ihåg och lägga upp lite här. Om det nu är någon trogen följare som fortfarande kikar in här, trots den otroligt dåliga uppdateringen. 

 

Idag är det första dagen sen jag och Johannes träffades som vi inte träffas, då han åkt hem till skåne över helgen. Det känns lite konstigt och "tomt", även om det bara gäller för en dag. Men jag kan inte få nog av honom, jag vill vara med honom hela tiden! Att vara nykär är verkligen den bästa känslan.

 

Idag har också varit första dagen på några veckor som jag inte har massor av tider att passa eller som jag bara är hemma mer än 2-3 vakna timmar. Jag har hunnit med och göra massor av småsaker som bara ska göras och som skjutits fram, jag har gymmat och hunnit träffa Linn för lite snack. Men ikväll, eller rättare sagt om en lite stund, ska jag bara sätta på en film och ta de lugnt. Jag längtar efter att få lägga mig tidigt, sova massor av timmar och inte ha en tid att gå upp till imorgon!

Min vardag och mitt normala är helt nytt för mig. Ingenting är så det var i våras, eller som någongång tidigare. Men jag älskar mitt nya normala, och varje dag känner jag lycka. Jag är så tacksam och lycklig över mitt underbara jobb, som knappt är värt att kallas jobb, min klass är grym men blkr fortfarande bara bättre. Och sen så har jag Johannes, min älskade pojkvän.
Tyvärr så försvinner min tid snabbt och jag gör ständigt saker, att jag nästan aldrig är hemma är snart en standardkommentar från mamma. Även om jag gärna skulle vilja ha mer tid, så kan jag inget annat än vara överlycklig för det jag har. För det jag har är fantastiskt!

I lördags, den 25 Augusti, var det en helt fantastisk dag. Det var den dagen som jag & en underbart bra kille som jag inte trodde kunde finnas i verkligheten vid namnet Johannes blev "vi". Idag blev det officiellt, då vi fått några dagar på oss att känna efter om det är detta vi vill, då vi känt varandra så kort tid. Men just nu finns det inget annat som jag vill mer än att vara just hans, bara hans.

Jag har aldrig i hela mitt liv träffat en person som jag klickat så bra med, vars min och dens personlighet är som handen och handsken. Men precis så är det med oss, och vi kan inte låta bli att tro att vi lever i en romantisk film. För detta sätt, och dessa känslor, under så kort tid sker bara i filmer. Det absolut bästa är att detta inte är en film, det är en dröm som blivit verklighet, min dröm & min verklighet!

Imorgon ska jag för första gången träffa de två tvillingtjejerna i familjen jag jobbar som nanny. De kommer då var precis en vecka gamla, alltså hur små och söta som helst. Idag har jag då köpt en present till båda flickorna, samt till H som blivit storebror - något som också är värt att fira.